När detta skrivs är novembernätterna ljumma. Så pass att det fortfarande är behagligt att sova för öppet fönster. Trots mörka nätter är det inte tyst. Kattugglorna lever runt och låter mycket i byn. Längre bort, mot sjön till, hörs gäss förflytta sig. Ibland kommer de rakt över huset, så nära att deras vingslag hörs.
Men det är rödhaken som äger nätterna. Inte en, utan flera sjungande individer. Deras tunna, spröda och silvriga toner är så vackra och märkliga där ute i det kompakta mörkret.
Det märks att rödhaken är populär, många skriver lyriskt om den orädda fågeln och bilder flödar på den i sociala medier. Så, här är mitt bidrag.
