Vilken är din favoritfågel? Den frågan får jag ofta och svaret är att det inte går att välja. Varje art är en favorit, skulle man kunna säga.
Så här kommer en favorit, en bekantskap från Öland. Det är lite blandade bilder från vår och höst, gamla och unga.
När detta skrivs är novembernätterna ljumma. Så pass att det fortfarande är behagligt att sova för öppet fönster. Trots mörka nätter är det inte tyst. Kattugglorna lever runt och låter mycket i byn. Längre bort, mot sjön till, hörs gäss förflytta sig. Ibland kommer de rakt över huset, så nära att deras vingslag hörs.
Men det är rödhaken som äger nätterna. Inte en, utan flera sjungande individer. Deras tunna, spröda och silvriga toner är så vackra och märkliga där ute i det kompakta mörkret.
Det märks att rödhaken är populär, många skriver lyriskt om den orädda fågeln och bilder flödar på den i sociala medier. Så, här är mitt bidrag.
Det blev några underbara höstdagar, så här i mitten på oktober. Fint ljus, behagligt varmt och vindstilla. Det har lugnat sig rejält på fågelfronten. Gäss, änder, svanar, skarvar och svanar på sjöns öppna vatten.
Alla fåglar tyckte inte om att fotograferas.
Andra brydde sig inte. De är kära.
En hel del gransångare var aktiva i buskarna
Den här gången var det som naturen glödde. Här är lite bilder med höstfärger längs en del av Prästavägen.
Ännu ett inlägg från gömslet vid Silvåkratornet, Krankesjön. Denna gång hade jag sällskap av vännerna Anders och Dan, samt tre fågelskådare till. Alla var vi utrustade med kameror och teleobjektiv. Jag kan lugnt påstå att samtliga var nöjda med dagens uppvisningar av de vackra skäggmesarna. Vill du se fler bilder så följ länken
Jag har haft tur med skäggmesarna på Krankesjön. De har visat sig bra och gillar att hänga omkring gömslet vid Silvåkratornet. Några tidiga morgnar och lite väntande resulterade i en drös med bilder på på de exotiska skäggmesarna
Att vakna tidigt på morgnarna är inte alltid en välsignelse. Så här innan den annalkande höstdagjämningen är det nämligen kolsvart ute på morgnarna.. Repriser på radion och grannarnas fönster är svarta. Men det är stjärnor på himlen och en stor gulvit skärva som är en avtagande måne. En fin upplevelse i en alldeles stilla gryning. Sedan kom dimman och jag förberedde mig för ett besök på Silvåkratornet. Men det är en annan historia.
På min morgontur vid Krankesjön kunde jag notera ett par tornfalksfamiljer och några gästande tornfalkar som mellanlandat här. Det är gott att sitta och bara iaktta dessa vackra fåglar och konstatera att september är en fin månad
En otroligt fin kväll. Allt var förberett för att fotografera denna omtalade blodröda måne. Först stod jag på en plats med fin utsikt österut. Ingen måne, kändes snopet. Därefter ner mot Ellas kvarn där det blev bättre utsikt mot sydost. Precis när min granne begav sig hemåt såg jag en svag rödaktig måne som redan hunnit ta sig högt upp på himlen. Det blev till slut några bilder.
Det var nästan mörkt ute på heden. Skall från både rådjur och räv nere vid sjökanten. Gässen kacklade med varandra och kattugglorna var igång. Kanske var det grisar som bökade i vassarna men jag stannade inte och tog reda på det.
En härlig dag med mycket sol och tidvis vindstilla vid Krankesjöns Almentorn. Gott om gäss och flockar av vipor som korsade sjön. En brun kärrhökshona jagade över vassarna. 4-5 ägreqthägrar lyste upp en stor vass-och viderugge mot Sjötorps ängar.
Ja, så gled den första fiskgjusen upp med mat i klorna.
Efterhand dök den andra fiskgjusen upp och de skördade friskt i havet.
På vägen till tornet mötte jag Mats, som en stund senare sällskapade mig på tornet. Därefter kom Kenneth och vi fick vår fina upplevelse av fiskgjusarna tillsammans.
Så är det. Redan nu flyttar mängder av fåglar söderut. Med påtagligt vemod hör jag tranorna som kallar sina brödrar och systrar för den långa resan, trots att det känns väldigt tidigt.
