Fredagen den 19 februari. Solen förde en enveten kamp mot dimman över havet. Men det var, för ovanlighetens skull, alldeles vindstilla. Ljuset anades som en strimma vid den blanka horisonten.
Promenaden började med en yrvaken havsörn som tungt flaxade iväg norrut.
Sträckan mellan Skillinge och Gislövs hammar är alltid vacker. Denna förmiddag låg det ett förunderligt vackert dis över havet vilket slätade ut horisontlinjen. Havet kändes ändlöst.
På tillbakavägen hade temperaturen stigit och solen började ta överhand. Det var inte bara jag som anade solstrålarnas värme. Sånglärkorna vaknade till och minst 5 fåglar drillade ovanför mig. Då blev jag även varm i själen. Ett vårtecken som hette duga.
Idag, ett dygn senare, sitter jag och tittar ut på regn, snöglopp och träd som dansar i vinden.

om claus

Inflyttad Österlenbo med rötter i Lund och Landskrona. Naturen står mig nära. En kamera finns nästan alltid med mig

relaterat

Kommentarer 2

Kommentera

%d bloggare gillar detta: