Skånska vägar
I detta nu tror jag skånevägarna är som allra vackrast. Precis innan de ljusa och skira boklöven antar en mörkare ton och det genomskinliga skogsljuset fördunklas.
Blåregn
I detta nu tror jag skånevägarna är som allra vackrast. Precis innan de ljusa och skira boklöven antar en mörkare ton och det genomskinliga skogsljuset fördunklas.
I Nils Holgerssons land funderade fotokompisen Rolf och jag på att besöka den omtalade Körsbärsdalen. Arbetskamraten, Monica som bor i Skurup, kunde med yrvaken och skrovlig röst förklara vägen dit. Dalen ligger söder om Idala, Veberöd. Tackar för det.
Helgens färg var absolut vitt. Blommande vitsippor, slånbär och körsbär överexponerade nästan allt det skira, nyutslagna som bokskogarna bjöd på. Den här gången fick jag se en växt jag inte tidigare noterat, i alla fall inte i blom. Det var sköldbladsmöja, en vanlig växt vid sötvatten, enligt resesällskapet Rolf. Vacker i all sin masseffekt där den, likt snödrivor, kantade den stora dammen.
Den här veckan har det varit svårt gå inomhus när skymningen fallit. Varma vindar, sjungande sångare, lekfulla fladdermöss och dofter från blommande frukträd har gjort att jag suttit länge med min termos bland kolonier, hav och parker. Här är några sådana kvällsbilder…
Här, bland blommande träd och rabatter,mellan Citadellets koloniområde och Slottsparken huserar rödstjärten. Nå, inte en utan flera sjungande hanar. Det gäller att ta makten och reviret över allt detta vackra.
Nu börjar det bli skönt att sitta i gräset och dofta på alla blommor